Solen vägrade gå ner över byn, och den svenska midsommaren låg tung av blomdoft, jordgubbar och hettan från kroppar som rörde sig nära varandra. Jag, nyligen hemkommen från stan, stod ensam på sin altan i en somrig vit klänning utan bh – den smektes av vinden, lika lekfullt som mina tankar började bli. Min man var bortrest över helgen, något jag inte direkt sörjde. Jag var nyfiken, varm i kroppen… och mina grannar hade nämnt att de skulle ha firande ett par tomter bort.
Jag klev över ängen barfota, med blomkransen i håret, och ett glas vin i handen. Skratten steg mot kvällshimlen. Där, vid bordet, satt grannen Anders – lång, tatuerad, solbränd – och bredvid honom en ny bekant: Joel, mörkhårig med ett leende som kunde få en att glömma allt. Jag kände deras blickar. De såg mig. Ville mig.
Hon log. Och satte sig nära.
Under bordet smög Anders hand upp längs mitt lår. Ingen såg. Ingen visste. Men jag andades tungt. Joel märkte det. Våra ögon möttes – det var som om något tändes mellan oss tre i det ögonblicket. Jag visste att om jag reste mig nu, skulle de följa efter.
Och det gjorde de.
Bakom vedboden, när solen just kysste horisonten, stod jag tryckt mot väggen med Anders läppar mot min hals, hans händer under klänningen, medan Joel stod bakom och kysste min rygg, min nacke, och långsamt drog upp min kjol. Jag kände hur de båda tog in mig med händer, munnar och blickar – hur Anders trängde in i mig först, stark och säker, medan Joel viskade i mitt öra:
“Du är så jävla sexig, … låt oss ha dig. Hela natten.”
Och jag lät dem.
Två kroppar mot mig, tunga andetag blandat med ljudet av sommargräs under våra fötter. Jag blev tagen, älskad, knullad – av båda männen, omväxlande, tillsammans – tills benen knappt bar mig och jag bara ville ha mer. Och när natten äntligen föll, låg jag i deras famn i gräset, naken, varm, fylld, och med ett leende som ingen blomkrans i världen kunde dölja.
När jag vaknade morgonen efter låg min klänning i en hög vid vedboden, trosorna någonstans i gräset, och min kropp bultade fortfarande av gårdagens synder.
Men det var inte över.
Joel stod redan där med kaffekopp och en blick som sa allt. Han log snett när han såg mig sträcka på mig naken.
“Du såg inte direkt mätt ut igår, ...”
Jag besvarade leendet med blicken sänkt, lite undergiven, men kåt. Jag visste att han hade rätt. Jag var inte mätt.
Och jag ville bli använd igen.
Inne i Anders lilla gäststuga tryckte de upp mig mot bordet. Inga söta ord. Bara händer som slet, munnar som bet, kroppar som tog. Jag älskade att bli styrd, hållen, pressad till att ge allt. Jag gillade att höra mig själv stöna, be, bönfalla om att få mer – vara mer.
“Är du vår lilla midsommarslampa nu, ..?” viskade Joel i mitt öra.
Jag nickade. Rodnade. Men log.
“Ja. Använd mig.”
Och det gjorde de. Hårdare. Vildare. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag kom, hur många gånger jag blev fylld, hållen, smiskad, tagen.
Och när jag till slut låg på alla fyra med smutsigt gräs över hela kroppen, saliv och sperma på insidan av låren, klänningen fortfarande inte hittad – visste jag:
Det här var jag nu. En kåt, gift kvinna som behövde mer. En som inte längre nöjde sig med fantasin.
En midsommarslampa som tändes varje gång någon sa mitt namn med begär i rösten..
Kommentarer