Simon var 22, nyinflyttad i huset längst ner på gatan. Han hade knappt hunnit packa upp innan han såg henne: Jessika. Hon var kanske i 40-årsåldern, rödklädd, kurvig och med en blick som brände genom fönstret. Hon vattnade blommor – men Simon kunde inte låta bli att lägga märke till att hon inte bar någon bh under linnet.
Dagen därpå knackade det på dörren. Jessika stod där med ett leende.
– Tänkte bara välkomna dig till kvarteret, sa hon, och lät fingrarna glida över dörrkarmen.
– Tack, kom gärna in, sa Simon, något nervös.
Hon klev in med självsäkra steg, doftade vanilj och något mer… någonting djuriskt. Hon satte sig på soffkanten, korsade benen sakta.
– Jag brukar vara rätt generös mot mina grannar, viskade hon och lät handen smyga upp på Simons lår.
Hans hjärta slog hårt. Det fanns ingen tvekan i hennes ögon. Plötsligt böjde hon sig fram, bet honom lätt i örat och viskade:
– Har du någonsin varit med en riktig kvinna?
Simon hann inte svara. Jessika drog upp sin röda klänning i en enda rörelse. Hon bar inget under. Ingen bh. Inga trosor. Hennes kropp var kurvig, självsäker, och glänste lätt av värmen. Brösten svallade fram, tunga och naturliga, med styva bröstvårtor som pekade rakt mot honom.
– Ta av dig, sa hon bestämt. – Jag vill se vad du har att bjuda på, pojke.
Hans händer skakade, men han lydde. När han stod naken framför henne, log hon brett.
– Mmm… precis som jag trodde. Ung, hård, och ivrig.
Hon tog tag i honom, smekte honom med en säker hand. Hennes grepp var hårt men skickligt. Hon gick ner på knä framför honom och slickade långsamt från basen till toppen, ögonen fästa i hans. Hennes tunga dansade, retades, innan hon lät honom glida in i munnen.
Simon stönade, tappade andan. Hon sög honom djupt, rytmiskt, och med ett gutturalt ljud som gjorde att han nästan föll ihop. Men hon höll honom uppe, tryckte honom mot väggen.
Sedan reste hon sig.
– Jag vill ridas. Här. Nu.
Hon satte sig i soffan, spred benen, gled med två fingrar över sig själv och visade hur våt hon redan var.
– Kom och knulla mig som en man.
Simon klev fram, hjärtat slog hårt, men lusten var starkare än nervositeten. Han styrde in sig själv, och hon tog emot honom med ett stön. Hon grep hans höfter och började rida underifrån, höft mot höft. Hennes naglar rev över hans rygg, hennes bröst studsade mot hans bröstkorg.
– Snabbare, jävla unge! Visa mig vad du går för!
Simon ökade takten, pumpade in i henne med allt han hade. Jessika skrek ut sin njutning, kroppen krampade runt honom. Det var rått, svettigt, vilt.
När han till sist tömde sig i henne, höll hon honom hårt, andades tungt i hans öra:
– Du är inte klar. Det här är bara början.
Simon låg andfådd i soffan, svetten klibbade mot hans hud. Jessika reste sig, fortfarande naken, och gick till köket. Han hörde ljudet av iskuber som skramlade ner i ett glas.
Hon kom tillbaka med ett leende och en drink i handen – något starkt och sött.
– Du vet inte vad du just gav dig in i, sa hon och satte sig gränsle över honom igen. – Jag är beroendeframkallande.
Hon drack, lät lite rinna längs hakan och ner över bröstet. Sedan lutade hon sig fram.
– Slicka upp det.
Simon lydde. Hans tunga följde spåren längs hennes hals, mellan brösten, ner till magen. Hennes hand höll honom i håret, hårt.
– Du vet, sa hon lågt, – det är inte bara du som är ny i området. I huset mittemot bor ett ungt par. De har tittat på mig genom fönstret i flera veckor. Ibland... onanerar de medan jag duschar.
Simon lyfte blicken, förvånad och upphetsad på samma gång.
– Jag brukar bjuda in dem. Vi har… lekt tillsammans. Skulle du vilja det?
Han svalde, tvekade inte.
– Ja.
Jessika log. Ett farligt leende.
– Bra. För jag skickade dem ett sms för en stund sen. De är på väg.
Simon kände hur pulsen ökade igen. Jessika reste sig och gick mot sovrummet.
– Du vilar i fem minuter. Sedan öppnar vi dörren… och du beter dig som en kåt djävul. För de gillar att titta. Och röra. Och smaka.
Hon försvann in i sovrummet, men ropade innan hon stängde dörren:
– Välkommen till mitt liv, älskling. Du är officiellt min leksak nu.
Simon stod vid fönstret. Hjärtat dunkade i takt med klockans tickande. Där, på andra sidan gatan, såg han dem – ett par i 30-årsåldern. Kvinnan, smal med långt svart hår, bar en kort trenchcoat och höga klackar. Mannen var skäggig, med uppknäppt skjorta och en blick som avslöjade att han visste exakt vad som väntade.
De gick långsamt mot huset. Jessika kom ut ur sovrummet, nu i svarta nätstrumpor, en öppen kimono – och inget mer.
– Lägg dig i fåtöljen, beordrade hon. – Och rör inte dig själv än. De vill se dig lidande först.
Dörrklockan ringde.
Jessika öppnade.
– Kom in, älsklingar.
Kvinnan log, tog av sig kappan direkt. Under hade hon bara ett svart spetslinne och inget annat. Mannen gick in tätt bakom henne, redan med handen på hennes höft.
– Så det här är han? frågade kvinnan och gick rakt fram till Simon. – Han ser… läcker ut. Jessika, får jag smaka?
– Bara om jag får titta först, svarade Jessika och satte sig på soffan med benen i kors.
Kvinnan sjönk ner framför Simon och började slicka längs hans lår, långsamt, retfullt. Mannen ställde sig bakom henne och började smeka henne, över linne och mellan benen.
Simon andades tungt. Han ville kasta sig över dem, men Jessika höjde ett finger.
– Inte än. Jag bestämmer tempot. Och först ska vi se vem av dem som får honom att stöna högst.
Kvinnan tog honom i munnen, med vana rörelser. Hennes läppar sög hårt, tungan lekte med honom. Jessika smekte sig själv medan hon tittade, djupa andetag, blanka ögon. Mannen tog fram sig själv, runkade långsamt medan han såg på sin flickvän som sög av en annan.
Simon stönade högt. Jessika log.
– Okej. Nu får du resa dig. Välj vem du vill knulla först. Men kom ihåg: jag kommer alltid vara den som slukar dig sist.
Simon reste sig långsamt. Blicken vandrade mellan kvinnan på knä – med salivblanka läppar – och Jessika, som låg utfläkt i soffan med två fingrar mellan benen och ögon som brann av kontroll.
– Jag vill… ha er båda, sa han.
– Då får du förtjäna oss, svarade kvinnan och reste sig, vände sig om och böjde sig fram över fåtöljen. Hennes stjärt var rakad, redo.
Simon gled in i henne bakifrån medan Jessika reste sig och gick fram till mannen. Hon drog ner honom i soffan, satte sig grensle över honom, sänkte sig långsamt.
– Du vet att din tjej älskar att se mig rida dig, viskade hon.
Mannen tog ett hårt grepp om hennes höfter. Jessika stönade högt när han stötte upp i henne. Hennes bröst studsade fritt när hon red honom, och hon lät Simon se varje sekund av det.
Simon greppade kvinnans höfter och pumpade in i henne med kraft, medan hon skrek av njutning, huvudet bakåtlutat. Hon såg sin man i Jessika – och log.
– Åh, älskling, hon är bättre än mig…
– Tyst, beordrade Jessika. – Inatt är vi bara kroppar. Inga namn. Inga roller.
De bytte. Jessika kom till Simon, satte sig över honom medan kvinnan satte sig i sin mans knä. Fyra kroppar i samma rytm. Flämtningar. Klatschande ljud av hud mot hud. Svettdroppar som föll. Inget var förbjudet. Inga gränser.
Jessika lutade sig fram, kysste kvinnan mitt i en stöt.
– Du smakar som lust. Och synd.
Simon var nära, men Jessika tryckte ner honom.
– Håll dig. Jag vill känna dig komma… samtidigt som jag gör det. Först då får du kalla dig vuxen.
Han höll sig. Med nöd. Tills Jessika skrek ut sin orgasm, skakandes, klor i hans bröst. Då släppte han taget. Och de föll tillsammans.
Fyra kroppar. En enda hetta.
Svetten klibbade mot lakanen. Kropparna låg i en enda röra på Jessikas stora matta, fortfarande andfådda, fortfarande med små rysningar som ilade genom huden.
Kvinnan låg med huvudet mot Jessikas mage, och mannen satt lutad mot väggen, med ett cigarettpaket i handen.
– Du… du är galen, Jessika, viskade han med ett snett leende.
– Galen? skrattade hon lågt. – Nej. Bara törstig.
Hon reste sig sakta, tog på sig en genomskinlig morgonrock och gick ut i köket. När hon kom tillbaka bar hon fyra små glas och en flaska med något mörkt och doftande.
– Jag tycker man ska skåla efter bra sex. Och planera för bättre.
Hon hällde upp, delade ut glasen. Alla drack. Simon kunde knappt tro att han just varit med om allt det där. Att hans kropp fortfarande brann.
– Och vad händer nu? frågade han.
Jessika satte sig i hans knä, naken under morgonrocken.
– Nu? Nu berättar jag en liten hemlighet.
Hon såg på de andra.
– Jag äger en plats. En källare under stan. Ljusrosa väggar, speglar, madrasser. Men också… annat. Läder. Masker. Redskap.
Simon kände hur hans hud knottrades. Kvinnan log och flyttade närmare Jessika.
– Är det där du tränar dina… leksaker?
– Precis. Och jag vill ta med er dit.
Hon reste sig, gick till ett skåp, tog fram en svart box. Ur den plockade hon tre silverskimrande nycklar.
– Vill ni vara mina? På riktigt?
Simon såg på henne, på kvinnan, på mannen som redan nickade.
– Ja, sa han. – Lås upp mig.
Jessika gick runt dem som en drottning bland underdåniga älskare. Morgonrocken gled upp över låren när hon stannade vid Simon.
– Du var duktig, viskade hon och drog ett finger över hans bröst. – Men inte lydig nog. Du kom inte exakt när jag sa till.
Simon svalde. Han kände sig naken under hennes blick, även om han var klädd i svett och hennes doft.
– Förlåt, fräste han hest.
– Förlåt vem?
– Förlåt… Jessika.
Hon log. – Bättre. Nu reser du dig. Du ska få ditt straff.
Kvinnan och mannen låg kvar, andades tungt, betraktade skådespelet med flackande blickar. Jessika ledde Simon till en av köksstolarna, satte honom där och drog fram ett rött silkesband.
– Armarna bakom ryggstödet. Håll dem där.
Hon band honom snabbt men sensuellt. Sedan klev hon upp på bordet framför honom, särade långsamt på benen.
– Titta. Men rör dig inte.
Simon stirrade. Hon lät två fingrar leka över sig själv. Våt. Varm. Som en förbannelse i siden.
– Vill du smaka?
Han nickade ivrigt. Hon gled närmare, höll sig bara en centimeter från hans mun.
– Då måste du be.
– Snälla, Jessika. Låt mig smaka dig.
Hon tryckte sig mot hans mun, lät honom känna varje droppe. Hans tunga arbetade som en svulten.
– Där, sa hon med ett skratt. – Straffet kanske blir en belöning ändå.
Bakom henne hördes rörelse. Kvinnan reste sig, gick fram till Jessika, kysste henne hårt.
– Jag vill också bli bunden.
Mannen följde efter, naken och redo. Jessika steg ner från bordet och såg på dem alla tre.
– En natt till, viskade hon. – Men den här gången… tillhör ni mig helt.
Och natten började om.
Jessika gick långsamt runt Simon, som satt fastbunden vid stolen. Hans kropp darrade av förväntan, men han rörde sig inte. Inte utan tillåtelse.
Kvinnan hade lagt sig på köksbordet, blottad, med benen särade. Mannen stod mellan hennes lår men höll sig tillbaka, väntade på en nick från Jessika. Hon var drottningen – och de hennes hov.
– Ni börjar inte utan mitt ord, sa hon med låg röst. – Simon, titta. Se vad lydnad ser ut som.
Hon gick fram till mannen, smekte honom långsamt, drog honom närmare kvinnan. När hon viskade "nu", gled han in i henne med ett enda stön.
Jessika satte sig bredvid Simon och smekte hans hals med naglarna.
– Känner du hur det bränner, att inte få delta? Det är lärande. Du måste lära dig att längta rätt.
Simon stirrade. Han såg kvinnans bröst studsa i takt med stötarna, hörde ljudet av kroppar som möttes, av svett, flämtningar och behov.
Jessika sträckte sig efter sin flaska med olja, hällde den över sina bröst och lät vätskan rinna ned över magen. Sedan satte hon sig i Simons knä, tryckte sina oljiga bröst mot hans ansikte.
– Slicka. Men kom inte.
Han lydde. Med tungan, med läpparna, med hela själen.
Samtidigt skrek kvinnan ut sin orgasm, ryckte i mannens armar, bet honom i axeln.
– Åh gud, Jessika, skrek hon. – Du gör oss galna!
Jessika vände sig mot Simon. – Nu. Kom. Nu.
Och Simon exploderade i sina bojor.
Hon kysste honom. Långsamt. Djupare.
– Du är min nu, viskade hon. – Alla ni tre är mina.
Och i morgon – då börjar spelet på riktigt.
Jessika stod kvar i dörröppningen till vardagsrummet. Hon lät blicken svepa över kropparna på golvet – glänsande av svett, utmattade men ännu hungriga. Hon visste att de skulle följa henne var som helst. Men innan källaren, innan regler och masker, fanns något annat. Tilliten. Bandet. Lusten.
– Ingen sover än, sa hon med låg röst. – Kom till mig.
De kom som kallade. Simon gick först, naken och hård igen, följd av Rebecka och Joel, fortfarande andfådda.
Jessika lade sig i soffan, särade långsamt på benen. Hon pekade på Joel.
– Du. Slicka mig. Och du, Rebecka, sitt på hans ansikte. Jag vill se dig rida honom medan han tillfredsställer mig.
Rebecka log, klev över Joel och satte sig långsamt ner, med ett stön. Joel stönade till – dämpat – men fortsatte slicka Jessika som om hennes doft vore syre.
Simon stod tyst. Hård och darrande.
– Och du, sa Jessika utan att titta, – du får stå där och inte röra dig. Inte förrän jag säger till.
Jessika greppade Rebeckas hand, deras blickar möttes i extas. De andades i takt. De stönade i takt. Jessika spände sin kropp i en våg av orgasm medan Rebecka skakade ovanpå Joel.
– Nu, Simon, viskade Jessika till slut. – Nu får du komma hit.
Han rusade fram, knäböjde, kysste henne, kysste Rebecka, kysste Joels blöta ansikte. De låg i en hög igen, en enda smältande, ångande kropp.
Och Jessika log. Hon visste att det här bara var början.
Snart... var de redo för mer.
De visste inte vad klockan var när Jessika förde dem in i källaren den sista natten. Tid fanns inte längre. Bara begär, skälvande hud, och Jessikas röst.
Rummet var förvandlat. Ett altare av svart sammet stod i mitten. Ljus fladdrade längs väggarna. På golvet låg tre lädermasker.
– I natt, sa Jessika, – släpper ni er själva. Inga namn. Inga tankar. Bara mig.
De satte på sig maskerna. Joel föll först på knä. Rebecka kröp efter. Simon darrade till, men lät sig bindas till korset.
Jessika gick runt dem som en prästinna i en förlorad kult. Hon smorde deras kroppar med olja, viskade ord de inte förstod. När hon rörde dem, rörde hon också deras sista motstånd.
– Ni tillhör mig nu. I kropp. I eld. I vila.
Med piska, tunga, fingrar och ögon slet hon ner varje gräns. Rebecka skrek ut sin lust tills rösten brast. Joel grät när han kom – av lättnad. Simon kved hennes namn när orgasmen slog igenom hans bundna kropp.
När allt var över – låg de tysta. Hud mot hud. Hon smekte deras hår. Tände en sista cigarett.
– Ceremonin är klar, sa hon. – Ni är fria nu.
De tittade upp, förvirrade.
– Men ni kommer tillbaka, visst? viskade Rebecka.
Jessika log.
– Om ni kallas.
Och i spegeln bakom dem såg de inte längre sina egna ögon. Bara hennes.
Comments